Men första ska jag ut på lilla stan och sätta sprätt på ett presentkort jag fått av en grupp personer för att dom gillade nåt jag gjort  - jag har för avsikt att köpa en varm och go kofta bla.

Sen åker jag och min syster med bussen till Stockholm,  att hon är med gör det extra kul.

Vi ska umgås med mina flickor, svärson och Lilla O förståss.  

Julklappar har vi med oss eftersom dom inte kommer upp till norr för att fira jul i år, dom vill skapa egna traditioner och så har dom ju delar av släkt på deras hemmaplan -  jag har full förståelse och vi får säkert fira jul ihop framöver.

Bord är bokat för tjejmiddag på Helenes Krog på fredagkväll - jag har tjyvtittat på menyn och säger bara : Gud så mycket gott!

Vi ska alltså äta, dricka, fika, shoppa, kramas och surra - kan man ha en bättre helg?

I övrigt är det pyntat för advent hemma men stjärniga gardiner, adventsstjärnor och ljusstakar i fönstren - riktigt fint blev det och med stjärnorna på timer i matrummet kändes det jättemysigt att kliva upp i morse!

Det blir ett besök hos frissan, kort och praktiskt blir det.

Jag har inte tid att fixa för mycket på morgonen, lite smet, ruffsa till, spraya  och sen ska det vara klart!

Jag har nog med att försöka få till lite färg runt ögonen, utan glasögon så ser jag inte så bra längre så det blir till att gå på känn - brukar funka .....

För första gången den här veckan får vi äta middag tillsammans så jag ska sno ihop en god kycklingrätt med ris och grönsaker till. Våra arbetstider haltar mot varandra just nu  så vi ses bara en stund på morgonen och en stund på kvällen ..... man hinner längta .......

Dessutom ska jag testa recept på en Dajmkaka som dom sa på radion idag, det låter verkligen smarrigt - eller hur?

Kakan:

5 ägg

7,5 dl strösocker

2,5 dl ljummet vatten

7,5 dl vetemjöl

5 tsk bakpulver

3 dubbeldajm

Smörkräm:

250gr smör

4 dl socker

3 äggulor

2,5 tsk vaniljsocker

Gör så här:

Blanda alla ingr till kakan utom dajmen. Häll i en stor långpanna och grädda 175 gr 30 min.

När kakan är gräddad - nagga den med en gaffel.

Blanda sedan ingr till smörkrämen och sjud i kastrull till det tjocknat. Bred den varma krämen över kakan. Krossa dajmen och strö över, skär sedan i rutor.

Mmmmmmm ochTrevlig Helg!

 - helt klart!

Igår när vi måttade hundarna för att beställa overaller hände följande roliga grej:

Vi parkerade utanför Hunddagis/butiken och sonen som varit med på skogsprom men Buspudlarna satt kvar i bilen och väntade med Alice eftersom jag skulle ta in hundarna var för sig - det är ganska trångt i butiken. När vi skulle gå ner för trappen tvekade Dennis "vad var detta?" men följde snällt med matten.

Väl innanför möttes vi av Thomas som sa "Hej på dig Dennis" och Dennis krokande och ställde sig närmare mig - han såg ut att tänka "Å å ska hon lämna mig här - igen?"

Sarri hjälpte mig att måtta, det är dyra overaller vi ska ha så det kändes viktigt att det blir rätt.

Dennis var som förstenad, svansen neråt och hängande huvud.

När vi måttat klart och jag gjorde ansats till att gå - då reser sig Dennis på bakbenen och sätter tassarna på mina axlar som för att säga "TA MIG MED!!!"  och det gjorde jag ju natuuuurligtvis.... åh jäklar så lycklig han blev när vi kom ut i det fria, svansen gick som en propeller och han riktigt studsade av lycka - kan man kanske konstatera att hans minnen av att bli lämnad på dagis inte var positiva?

Han kröp glatt in i bilen till Lillhusse igen, han älskar dessutom att åka bil till skillnad från Alice.

Hon som är av helt annan kaliber knatade in, kollade in alla lådor med godis och stod lugnt och lät sig mätas så nu väntar vi med spänning på fina (dyra) overaller till våra Barnabarna. 

Jag passade också på att kolla in vad som kan tänkas bli hundarnas julklappar i år - absolut så ska vi köpa en latextupp till Dennis och Pumba till Alice - båda låter helkul när man trycker på dom! Det kommer att roa oss allihopa....

Idag ska jag och Buspudlarna åka till stadens Hunddagis/butik och få hjälp med att mäta ut storlek för overaller.

Båda hundarna har varit inskrivna på dagiset, Dennis och jag har gått lydnad under ledning av Thomas och jag tycker om hela deras koncept med hundomvårdnad - om vi kan kalla det så, duktiga och hjälpsamma människor!

Idag ska vi alltså träffa Sarri som ska hjälpa mig att mäta så det blir bra passform på de overaller vi ska beställa till våra "Barnabarna" för att dom ska slippa bli blöta och fulla med snö - för ut måste vi - ialla väder!

Det är mycket jag gillar med julen- ljusen, stakarna och stjärnorna, tomtarna, granen , skinkmackan och att få slå in julklappar i hemlighet till alla kära.

Jag tycker om när vi spelar våra favvojullåtar och dricker glögg till och jag gillar saffransbröd - det vill jag ha redan från första advent!

Igår bakade jag första stöpan, den som jag ger bort till en gammal mamma med värkande händer och en gammal moster som inte heller har händer att baka med. Dom blir så glada varje år och jag känner att jag gärna gör lite extra eftersom jag kan och gillar att baka.

Nästa helg bakar jag till oss för det går åt en hel del faktiskt .... saffranslängder, lussebullar och mjuk pepparkaka.

Julkakorna gör Älskade Mannen - 5 sorters goda och jättefina kakor som vi bara har till jul. Jag är inte alls bra på småkakor och överlåter gärna den sysslan till en som kan och jag bara njuter av doften och att sedan få provsmaka till kaffet i bakpausen - jag har en man som fixar själv från början till slut. Inte lämnar han köket i en enda röra heller - inte alls - rent och snyggt är det när han är klar och kakburkarna ( med tomtar på ) står fyllda och på rad.

Hur som helst - helgen har varit skön med mycken tid i skogen där Buspudlarna rusat runt i snön. Fulla med snö blir dom eftersom det fastnar ordentligt i pälsen så innan vi kan gå in blir det till att borsta dom -  på en takad altan med trägolv på baksidan där vi kan hålla till - jag säger tack och lov!

Vi har funderat på att köpa overaller till dom men ännu har det inte blivit av, jag klipper dom kort och sportigt istället men visst vore det praktiskt med lite skydd för snö och väta så jag ska nog kolla runt lite.

Och -

Sonen är hemma från stora Staden så nu ljuder skön musik fråm hans rum igen.... trivsamt!

På grund av min reumatiska sjukdom går jag på halvfart. Jag lärde mig efter många år att lyssna till min kropp och ta det lite lugnt. Lärdomen var hård, jag blev totalt utbränd och min väg tillbaka blev lång men nu jobbar jag halvtid sedan 7 år tillbaka och det går bra.

När jag har mina pigga perioder så vill jag jobba mer men sedan hamnar jag i ett skov och får vara glad att jag släpar mig till jobbet varje dag istället så jag tror att jag får lov att acceptera att jag bara orkar på halvfart.

Jag sitter på en lönebidragstjänst på ett jobb jag trivs riktigt bra med idag, nya krafter har tillkommit för att se till att jag har en bra arbetsmiljö till skillnad hur det var för bara ett år sedan. Nära mig finns en Bromskloss av stora mått som pekar med hela handen när jag vill något för egen del. Jag ska sitta på min stol, varje dag, jobba och vara tyst och glad. Friskvård, utbildning och annat som ses som positivt finns inte på kartan för Bromsklossen.

Men nu!

Med nya krafter i min närhet så har jag fått igenom att jobba 4 dagar/veckan, 5 timmar med 30 min lunch!!!!! Jag som varit hänvisad till att om jag vill äta lunch så har jag fått lov att göra det vid datorn och telefonen och vid besök så har det varit att stoppa undan min lunch och hjälpa personen som kommit eller svälja fort som attan för att svara i telefonen.

Nu kan jag knappa in att jag är på lunch, gå till personalrummet och äta i lugn och ro tillsammans med övriga i huset... helt otroligt!

Jag kan också dricka emkaffe tillsammans med andra eftersom jag nu blir kvar så att jag får en fikarast.

OCH jag blir ledig fredagar vilket gör att jag får en extradag att återhämta mig på, speciellt värdefullt när jag mår sämre.

Friskvård kommer jag att få ta del av, alla andra i huset har möjlighet till det men jag har stått utanför liksom att gå på föreläsningar och utbildningar.

Bromsklossen försökte peka med hela handen även nu men lyckades inte, han hade heller inte lyckats med att förhandla med arbetsförmedlingen utan mig och sedan slänga papperet framför mig och be mig skriva på som han gjort de senaste åren. Den arbetsförmedlare som fixat det med honom har förpassats till annat jobb och den som varit med från början är tillbaka - bådar gott för mig. Lönebidraget är till för mig och inte för att hjälpa någon sniken Bromskloss som leker arbetsgivare.
Det ska bli roligt att få jobba på samma villkor som de övriga i huset som alla är trivsamma människor som ofta undrat varför jag inte varit med både här och där.

I övrigt så är det äntligen fredag och det snöar lite vilket jag tycker är bra eftersom det blir ljusare och hundarna blir inte så smutsiga om tassarna. Jag mår lite bättre idag efter injektion igår och att jag tagit det väldigt lugnt ett par dagar. Älskade Mannen och jag är ensamma hemma eftersom sonen är i Stora Staden hos systrarna. Vi ska äta gott älgkött, potatisgratäng och öppna en flaska rött och sitta lääääänge vid bordet med tända ljus och bara myyyyyysa och imorgon är det sovmorgon med Buspudlarna i sängen....

Livet är gott att leva!

Jag känner mig kulen idag, min reumatism gör sig ordentligt påmind och jag känner mig riktigt risig. Jag skulle nog helst vilja ligga under filten i soffan idag och bara vänta på att det ska bli bättre.

På bilden syns mitt solhörn på torpet som vi sålde till förmån för ett hus i stan istället för en trång lägenhet - jag saknar det. Jättemycket....

Jag saknar lugnet som fanns där, mitt ute i skogen. Jag saknar känslan av att vara alldels ifred, att sitta och titta utöver sjön och höra Lommen, att gå utefter lilla skogsvägen med buspudlarna och smygkika på bävrarna som tog en kvällssim.

Jag saknar att på kvällentända eld i vedspisen och mysa i köket med Älskade Mannen och se buspudlarna hopkurade i sina sängar trötta efter en dag ute på ägorna.

Jag saknar till och med att sitta på utedasset och filosofera!?

Ett så vackert ställe hittar vi aldrig igen men kanske kanske om några år, när det bara är vi två kvar hemma och vi inte ska åka till jobbet varje dag - att vi kan få möjlighet att bo så igen - det hoppas jag på.

Vi bor bra idag, absolut, precis som vi behöver just nu nära till jobb osv. Vi bor alldeles intill en underbar skog med många stigar att promenera på där Buspudlarna kan springa lösa. Varje dag är jag i skogen - ett måste för mig.

I vårt hus har vi plats när alla barnen kommer hem vilket vi inte hade i lägenhet. Jag minns förra julen när alla var hemma och vi inte rymdes i vårt lilla kök utan åt alla måltider i vardagsrummet där vi också sov på madrass på golvet Älskade Mannen och jag - med näsan i julgranen....  det var trångt, riktigt trångt.

Just nu är det bra så här men framöver skulle jag nog vilja bo ute i skogen....ändå.

Här ligger en riktig Madonna!

Rund och go och en släng av Damp - men mycket älskad. Hon har en nos som skulle slå de flesta i en söktävling, gillar sin husse skarpt men tycker nog att det är mattes ord som gäller - om husse "säger" och jag finns i närheten kollar hon alltid med mig om det är OK det husse tycker....hon är skitfrän! Klok som en pudel....

På helgen får hon också krypa upp i sängen men hon lägger sig i  fotändan och kurar ihop sig till en liten boll, som för att inte ta plats.