-vill jag bara säga -

Sluta oroa er för åderbråck, rynkor och andra jävligheter!

Låt oss leva efter mottot; Livet ska INTE vara en resa ner mot graven med målsättning att anlända i en attraktiv och välbevarad kropp utan snarare en sladdning in från sidan med en chokladkaka i ena handen och vinet i den andra och med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man säger; WOOHOOO vilken jävla åktur!

Å än en gång, tänk på detta, har man skrattgropar i låren borde det vara ett tecken på ett lyckligt underliv! !

Dom kallar sig så - Cirkus Stenbeck - min äldsta dotters familj! Det låter inte klokt men så har det blivit sedan dom blev mamma och pappa till Lilla O och upptäckt att numera reser dom med stor last- många grejor ska med när man reser med småfolk! Och visst blir det rörigt - spjälsängen  ska packas fram och bäddas och så bäddas lillrummet om till gästrum, barnstolen måste torkas av och ställas på plats gamla vid matbordet, kära leksaker och sagoböcker sparade sedan barnen var små letar vi fram och jag försvinner i minnen en stund - vart tog alla ljuva småbarnsår vägen? Det går så fort! Vips så är dom föräldrar själva..... 

Lilla O är drygt 1 år och går med stöd av en hand. Hon kan säkert gå alldeles själv men vågar inte riktigt prova ännu utan styr en trygg hand med stor vilja - öh öh säger hon och visar med hela kroppen vad hon vill - och alla förstår....

Våra Buspudlar som inte sett henne sedan i somras då hon fortfarande kröp ganska sakta var förundrade över denna lilla människa som nu struttade runt och styrde om hela lugna tillvaron - vaaad ääär detta? såg vår hanhund Dennis ut att tänka. Han är den av hundarna som visat tecken på att vakta den Lilla genom att hålla koll och när hon krupit för långt bort har han ilat iväg och blockerat vägen för henne - tillbaka till flocken du!!!

Alice som är vår tik har valt en mer tillbakadragen taktik - den Lilla ska man akta sig för....

Båda hundarna har dock förstått vem dom ska hålla sig i närheten av när det är matdags.

Nu är dom på väg tillbaka till Stora Staden och Junior har följt med för att slå ihjäl några dagar så här mellan studenten och fortsatta studier så när jag kommer hem idag är det till en alldeles  tyst hus - ingen Cirkus, ingen härlig röra och ingen skrålande musik från Ungdomsrummet.

Jag har planer på en skogsprom med Buspudlarna och sedan krypa ner under filten i soffan.....