Majomamma

2 februari 2009 12:21

Tråkigt att han är arbetslös. Det är en tuff arbetsmarknad här i trakterna, men jag är övertygad om att allt ordnar sig. Det gjorde det för oss så jag skickar ljus till er och hoppas att allt ordnar sig för er med!

Marina

2 februari 2009 13:49

Hejsan vännen!
Jag förstår hur ni har det nu och det är jobbigt. Maken sitter flera timmar varje dag på nätet i hopp om att hitta arbete. Men det går trögt.Det finns inga jobb att hitta. Jag har en liten pension och med hans akassa blir det kaatastrof. Vi har det likadant du och jag. Jag tänker på dig och vi får hjälpas åt under denna tuffa tiden. Sköt om dig vännen och dina härliga buspudlar. Ha en fortsatt trevlig dag.
Kram Marina

Berit

2 februari 2009 14:02

Jag måste ju tro att det ordnar sig, annars blir man väl galen...

Medresenärskan

2 februari 2009 16:21

Stackars ... det är verkligen inte roligt. Men, det kan ju ordna sig bättre än man tror från början hur ledsamt det än är. Medresenärska håller alla tummar.
KRam på dig !!!

Maria

2 februari 2009 22:46

Då har ni en tuff tid framöver. Been there, done that, så sent som i höstas. För första gången i mitt liv fick jag gå till AF och anmäla mig som arbetssökande, och det är ingen rolig erfarenhet. Sen all korrespondens med en A-kassa (en instans som inte är av denna världen) som behandlar vuxna människor med en arrogans man inte kan drömma om... Nu har det löst sig för mig, jag har fått ett jätteroligt jobb, men det är en erfarenhet jag kunnat vara utan...
Lycka till & hoppas det löser sig så snart som möjligt för er!

Inger

3 februari 2009 11:17

Mitt motto här i livet är "att allt ordnar sig" lev här o nu och oroa dig inte för morgondagen, den kommer oavsett du vill eller inte och med ett innehåll du själv bestämmer i mångt o mycket. Se ljusglimtarna istället för molnen som tornar upp sig, jag har gått igenom samma sak för ex antal år sedan, och tack o lov för potatisen säger jag
:O) :O)
Sänk värmen i huset o kramas mera, så ska du se att det mesta ordnar sig till slut, tillsammans och med mycke kärlek går allt.
Kram på dig o oroa dig nu inte för detta utan se till vad du har istället en underbar man(enligt dig) :O) underbara ungar och en underbar liten dotterdotter. Le o lev livet,du gör det till vad det är...glöm inte det.
Kramar från Inger (en som slutat oroat sig och tar dagen som den kommer o lever på kärlek o vänskap och en o annan pära :O)

Berit

3 februari 2009 14:05

Tack för kloka ord!
Det är ju alla nära och kära runt omkring som gör livet värt att leva - absolut.
Lever i nuet det gör jag ju - trots att jag blickar framåt emellanåt.