- helt klart!

Igår när vi måttade hundarna för att beställa overaller hände följande roliga grej:

Vi parkerade utanför Hunddagis/butiken och sonen som varit med på skogsprom men Buspudlarna satt kvar i bilen och väntade med Alice eftersom jag skulle ta in hundarna var för sig - det är ganska trångt i butiken. När vi skulle gå ner för trappen tvekade Dennis "vad var detta?" men följde snällt med matten.

Väl innanför möttes vi av Thomas som sa "Hej på dig Dennis" och Dennis krokande och ställde sig närmare mig - han såg ut att tänka "Å å ska hon lämna mig här - igen?"

Sarri hjälpte mig att måtta, det är dyra overaller vi ska ha så det kändes viktigt att det blir rätt.

Dennis var som förstenad, svansen neråt och hängande huvud.

När vi måttat klart och jag gjorde ansats till att gå - då reser sig Dennis på bakbenen och sätter tassarna på mina axlar som för att säga "TA MIG MED!!!"  och det gjorde jag ju natuuuurligtvis.... åh jäklar så lycklig han blev när vi kom ut i det fria, svansen gick som en propeller och han riktigt studsade av lycka - kan man kanske konstatera att hans minnen av att bli lämnad på dagis inte var positiva?

Han kröp glatt in i bilen till Lillhusse igen, han älskar dessutom att åka bil till skillnad från Alice.

Hon som är av helt annan kaliber knatade in, kollade in alla lådor med godis och stod lugnt och lät sig mätas så nu väntar vi med spänning på fina (dyra) overaller till våra Barnabarna. 

Jag passade också på att kolla in vad som kan tänkas bli hundarnas julklappar i år - absolut så ska vi köpa en latextupp till Dennis och Pumba till Alice - båda låter helkul när man trycker på dom! Det kommer att roa oss allihopa....