På grund av min reumatiska sjukdom går jag på halvfart. Jag lärde mig efter många år att lyssna till min kropp och ta det lite lugnt. Lärdomen var hård, jag blev totalt utbränd och min väg tillbaka blev lång men nu jobbar jag halvtid sedan 7 år tillbaka och det går bra.

När jag har mina pigga perioder så vill jag jobba mer men sedan hamnar jag i ett skov och får vara glad att jag släpar mig till jobbet varje dag istället så jag tror att jag får lov att acceptera att jag bara orkar på halvfart.

Jag sitter på en lönebidragstjänst på ett jobb jag trivs riktigt bra med idag, nya krafter har tillkommit för att se till att jag har en bra arbetsmiljö till skillnad hur det var för bara ett år sedan. Nära mig finns en Bromskloss av stora mått som pekar med hela handen när jag vill något för egen del. Jag ska sitta på min stol, varje dag, jobba och vara tyst och glad. Friskvård, utbildning och annat som ses som positivt finns inte på kartan för Bromsklossen.

Men nu!

Med nya krafter i min närhet så har jag fått igenom att jobba 4 dagar/veckan, 5 timmar med 30 min lunch!!!!! Jag som varit hänvisad till att om jag vill äta lunch så har jag fått lov att göra det vid datorn och telefonen och vid besök så har det varit att stoppa undan min lunch och hjälpa personen som kommit eller svälja fort som attan för att svara i telefonen.

Nu kan jag knappa in att jag är på lunch, gå till personalrummet och äta i lugn och ro tillsammans med övriga i huset... helt otroligt!

Jag kan också dricka emkaffe tillsammans med andra eftersom jag nu blir kvar så att jag får en fikarast.

OCH jag blir ledig fredagar vilket gör att jag får en extradag att återhämta mig på, speciellt värdefullt när jag mår sämre.

Friskvård kommer jag att få ta del av, alla andra i huset har möjlighet till det men jag har stått utanför liksom att gå på föreläsningar och utbildningar.

Bromsklossen försökte peka med hela handen även nu men lyckades inte, han hade heller inte lyckats med att förhandla med arbetsförmedlingen utan mig och sedan slänga papperet framför mig och be mig skriva på som han gjort de senaste åren. Den arbetsförmedlare som fixat det med honom har förpassats till annat jobb och den som varit med från början är tillbaka - bådar gott för mig. Lönebidraget är till för mig och inte för att hjälpa någon sniken Bromskloss som leker arbetsgivare.
Det ska bli roligt att få jobba på samma villkor som de övriga i huset som alla är trivsamma människor som ofta undrat varför jag inte varit med både här och där.

I övrigt så är det äntligen fredag och det snöar lite vilket jag tycker är bra eftersom det blir ljusare och hundarna blir inte så smutsiga om tassarna. Jag mår lite bättre idag efter injektion igår och att jag tagit det väldigt lugnt ett par dagar. Älskade Mannen och jag är ensamma hemma eftersom sonen är i Stora Staden hos systrarna. Vi ska äta gott älgkött, potatisgratäng och öppna en flaska rött och sitta lääääänge vid bordet med tända ljus och bara myyyyyysa och imorgon är det sovmorgon med Buspudlarna i sängen....

Livet är gott att leva!