På grund av min reumatiska sjukdom går jag på halvfart. Jag lärde mig efter många år att lyssna till min kropp och ta det lite lugnt. Lärdomen var hård, jag blev totalt utbränd och min väg tillbaka blev lång men nu jobbar jag halvtid sedan 7 år tillbaka och det går bra.

När jag har mina pigga perioder så vill jag jobba mer men sedan hamnar jag i ett skov och får vara glad att jag släpar mig till jobbet varje dag istället så jag tror att jag får lov att acceptera att jag bara orkar på halvfart.

Jag sitter på en lönebidragstjänst på ett jobb jag trivs riktigt bra med idag, nya krafter har tillkommit för att se till att jag har en bra arbetsmiljö till skillnad hur det var för bara ett år sedan. Nära mig finns en Bromskloss av stora mått som pekar med hela handen när jag vill något för egen del. Jag ska sitta på min stol, varje dag, jobba och vara tyst och glad. Friskvård, utbildning och annat som ses som positivt finns inte på kartan för Bromsklossen.

Men nu!

Med nya krafter i min närhet så har jag fått igenom att jobba 4 dagar/veckan, 5 timmar med 30 min lunch!!!!! Jag som varit hänvisad till att om jag vill äta lunch så har jag fått lov att göra det vid datorn och telefonen och vid besök så har det varit att stoppa undan min lunch och hjälpa personen som kommit eller svälja fort som attan för att svara i telefonen.

Nu kan jag knappa in att jag är på lunch, gå till personalrummet och äta i lugn och ro tillsammans med övriga i huset... helt otroligt!

Jag kan också dricka emkaffe tillsammans med andra eftersom jag nu blir kvar så att jag får en fikarast.

OCH jag blir ledig fredagar vilket gör att jag får en extradag att återhämta mig på, speciellt värdefullt när jag mår sämre.

Friskvård kommer jag att få ta del av, alla andra i huset har möjlighet till det men jag har stått utanför liksom att gå på föreläsningar och utbildningar.

Bromsklossen försökte peka med hela handen även nu men lyckades inte, han hade heller inte lyckats med att förhandla med arbetsförmedlingen utan mig och sedan slänga papperet framför mig och be mig skriva på som han gjort de senaste åren. Den arbetsförmedlare som fixat det med honom har förpassats till annat jobb och den som varit med från början är tillbaka - bådar gott för mig. Lönebidraget är till för mig och inte för att hjälpa någon sniken Bromskloss som leker arbetsgivare.
Det ska bli roligt att få jobba på samma villkor som de övriga i huset som alla är trivsamma människor som ofta undrat varför jag inte varit med både här och där.

I övrigt så är det äntligen fredag och det snöar lite vilket jag tycker är bra eftersom det blir ljusare och hundarna blir inte så smutsiga om tassarna. Jag mår lite bättre idag efter injektion igår och att jag tagit det väldigt lugnt ett par dagar. Älskade Mannen och jag är ensamma hemma eftersom sonen är i Stora Staden hos systrarna. Vi ska äta gott älgkött, potatisgratäng och öppna en flaska rött och sitta lääääänge vid bordet med tända ljus och bara myyyyyysa och imorgon är det sovmorgon med Buspudlarna i sängen....

Livet är gott att leva!

 

Inger

14 november 2008 14:08

Men oj va glad jag blir över dina hälsningar och först nu ser jag att du har en egen blogg. har suttit en stund nu och läst i din blogg,blir väldigt tagen av de du skriver och känner mig lite ledsen över vad du gått igenom.men i nästa stund förstår jag att du nu lever lyckliga livet med en underbar man(precis som jag då)man klarar mycke här i livet om man har en äkta hälft som stöd och som man kan tanka kärlek ifrån. Sätter på kaffet o bakar så slå en pling bara för en liten pratstund.
kram Inger

http://beardrex.bloggagratis.se

 

Maria

14 november 2008 14:09

Å vad jag både blir lessen och glad över att läsa ditt inlägg. Hur kan det vara möjligt att du haft det så? Otroligt att det finns så inskränkta människor som Bromsklossen. Tur att det har lättat och att du känner att du har lika mycket värde som alla andra! Jag håller på dig! Kram!

http://www.storlurs.bloggagratis.se

 

Majomamma

14 november 2008 21:20

men himmmel så skönt att höra!! Strålande helt enkelt...!! Önskar en en sköön helg!

 

Ruth

14 november 2008 22:05

Usch vilken jäkla "Bromskloss", tur att han inte bossar över dig så längre, utan att du nu får vara en av dom övriga anställda, med samma rättigheter och möjligheter. Det har varit vuxen-mobbing på hög nivå, undra på att man har mått dårligt, beundrar dig för att du har stått ut.
Hoppas ni fick en mysig fredagskväll och att ni får en skön mysmorgon i morgon !
Kram Ruth

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Marina

15 november 2008 17:29

Hejsan!
Man ska lyssna på kroppen innan det är för sent.Hoppas att du trivs på denna bloggen jag trivs jättebra hos mig. Jag önskar dig en fortsatt trevlig lördagkväll.
Kram Marina

http://fingalsmatte.bloggspace.se

 

Marina

16 november 2008 13:42

Hejsan.
Hoppas att allt är bra med dig och önskar dig en fortsatt trevlig söndag.
Kram Marina

http://fingalsmatte.bloggspace.se

 

Berit

17 november 2008 12:02

Jag har inte känt mig mobbad, inte alls, mina arbetskamrater är jättefina människor men vi har inte haft samma arbetsvillkor då dom har en riktig och kompetent chef och jag en annan.....
Tack för alla kommentarer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag flyttar tillbaka till min gamla blogg http://blogg.aftonbladet.se/7332   Välkommen dit om du har lust! ...

-i form av ett telsamtal sent igår kväll. En liten Stumpa kände sig fått nog av Stora Staden och planerar för en flytt närmare oss. Det kommer säkert att dröja eftersom det handlar om nytt jobb och boende men bara att veta att hon är på väg hemmåt kä...

- har jag varit och lagat. Så litet att tandläkaren inte hade en passande borr?! Det lossnade en liten flisa bakpå en framtand för ett tag sedan och sen har jag farit med tungan där och känt det vassa, inte kunnat låta bli - ni vet .. Nu fick det va...

... Älskade mannen är nu arbetslös och oron finns där - igen.. Idag besöker han arbetsförmedlingen - Får han något nytt? Måste han flytta? Vi då? Jag har ju faktiskt jobb här Huset? Hur överlever vi på en liten lön och A-Kassa? Vi kan inte leva på ...

med Coca Colasmak - finns det nåt mer underbart när man krampaktigt kramat toastolen och nästan vänt ut och in på hela sig själv?  Det är precis vad jag sysslat med! Helt utslagen, liggande i en stor hög - jaa tillsammans med hundarna som bästa suppo...